mammasdrommar

Det man har men fattar minst av , det man är rädd om men ingen vet allt om. Livet har sina gåtor , svåra att förstå. Varför dessa saker dessa stigar tas , vissa av ren glädje vissa av något helt annat. Man funderar hur ens liv är nu så har man ja allt man vill ha det man drömt om. Lyckans stig som man känner bubbla inom en som en vårbäck. Men så har det inte alltid varit , tvärtom.... Man tillbringade hela närapå barndomen i ett mörker , ett mörker man ej förstod ej ens idag kan förstå. Visst fanns det fina stunder med , men resten vill man ej minnas alls , fast vissa delar minns man endå... Förstår att vuxna lär se barnen och hjälpa dem i tid och se vad som händer omkring. Förstå att saker barnen upplever har betydelse och barnen behöver bekräfftelse och kärlek. Kunna komma och ej vara rädda eller osäker hur och vad som händer. Läste i expressen att det ej var bättre för barnen idag... Beklagligt. Men en grupp brinner jag mer för , fosterbarn utplaserade barn. de är oftare skörare än de med sina föräldrar och ingen ser dem. Ingen lyssnar , hoppas det är bättre idag för när jag var där då fanns det inget gehör alls. Man vet att livet formar en hur man blir... Men jag kan säga att svåra tider även kan göra att man ser det man skall göra och inte göra och förbättra sig. Nu med mina barn så är jag noga , verkligen pedantisk... Men fått massa posetivt respons med , jag vet att jag har 2 underbara barn och jag kommer finnas där för dem varje dag och varje gång de fråga något skall jag svara. Hjälpa dem det jag kan hjälpa dem med , ge stöd så de kan bli det jag hoppas på.. Vuxna som kan ge och ta , kunna hjälpa och vara bra medmäniska. Jag älskar dem så mycket att orden inte finns , inga ord är så starka och kärleksfulla. Men vet att det jag har idag är ett liv av lycka då jag får vara med mina barn varje dag. Sann lycka...