mammasdrommar

Fick presentkort av min sambo o jag köpte ett armband , så vackert! Nu lite bilder! och föresten ikväll får jag min favorit sallad , kyklingsalad med bea! Mums!

Vi åkte på viking lines fartyg cindirella som vanligt snart e vi väl vip gäster... Lyxhytt har vi normalt och denna gång med. Barnen lekte med några barn i barnrummet mycket och de gick bra ihop. Synd bara det ej går att ha bra kontakt sen , då det är lång sträcka mellan oss. Barnen åt som de skulle spricka , tydligt god mat då... Sen nu är det en resa bokad , med cindirella då till riga så vackert ställe... När vi var på havet så såg man is bara överallt , lite tankar hade man på titanic. Men det gick ju bra , men givetvis var det snöoväder och blåst ute hela tiden. Mariehamn där föll det snö ner regällt. Men blev bättre när man åkte därifrån... : ) Resan hem var seg men det gick tur vi hade bil.. Vi åkte förbi stället där kaninerna har sprungit lösa , och ja jag såg en kanin äta på något. Söt med de lever farligt dok. Tyvärr. Dom borde kunna få det bättre än så. Dessa bilköer hemskt vad långa de är man visste ej vad man skulle göra... Barnen som tur kan se film i bilen via inbyggd dvd , så färden var lugn endå mot vad allt kunde vara. Sen i veckan skall jag till smycka och lösa in min värdecheck jag fick av min sambo på alla hjärtans dag. Så glad jag blir av såna presenter. Dok undrar man vad skall man köpa... Ja något blir det ju , ev kanse det finns snygga armband eller inte troligt men endå hårspänne av silver.... Ja vad vet man , man ser vad som finns.. I morgon kommer min sambos stora grabb och stannar under helgen , det är alltid roligt. Så nu så gör man iordning allt för det skall vara fint tills i morgon. Återkommer med bilder från kryssningen senare idag! Det kan ni inte missa!

nu snart skall vi åka för att komma på båten sen i tid. viking lines båt , ciderella. Vi kommer att ha lyxhytt och buffe och givetvis frukost med på detta. Undrar om de filmar då och då än på denna båt. Vi var ombord en gång då det hände eller ja flera men tur som det var vi blev ej med... Hehe. Var rädd för det då vi åker så ofta och de känner verkligen igen oss. Personalen på båten är så trevliga att ja det känns så bra att åka på båten. Skall denna gång kolla spapriser och se då jag funderar på spa nästa gång vi åker. Nu skall vi leta kläder åt de små och göra oss iordning. tar med kameran och ser om det finns något kul att fota : ) ...

Nu packar man o ser till att allt e klart för morgondagen! Vi skall åka båt cinirella viking line.. vi kommer att ha lyxhytt som vanligt... Låter skrytsamt jag vet men det e för vi skall få plats med oss och barnen. fina hytter är det givetvis... Sen är det inget ljud när man sover som det blir i b4 hytt ibland.. Skall ta bilder av hytten i morgon. Nu skall man packa mer. kanse hinner man skriva mer i kväll annars i morgon datan hänger på ofcourse...

Jag har hört det skall komma mer snö nästa vecka och jag hoppas det ej stämmer. Nu vill man ha vår och vår och åter vår... Plocka vitsippor och se mer fåglar och njuta av vårsolen och härliga lukten av vårens alla växande grödor. Kunna sitta i en park och ha picknik med barnen och sen leka med dem i vårens varma sol. undrar hur långt det är kvar till våren?

Ja det sitter i magen , menssmärtor. Så här ont brukar jag ej ha. Svettas illamående , trött och vill bara sova... Men det går ej barnen är uppe så det e bara att hålla sej uppe. Vet att det kan bli så här ibland att det kör extra men detta var värre än nån gång jag minns. Hoppas att värk tabletterna tar snart. Så man slipper röra sej som frankenstains brud... Men vet dok att detta ger med sej ju , bara jobbigt mitt i..

Nu så är det flera decimeter och det plogas dåligt. Flera olyckor har inträffat nu när det är mycket snö och det sedan blir blötsnö och fryser på... Idag får min sambo ploga här där vi bor då det går ej att köra ut från gården..Jag hoppas att det blir finare väder under dagen så vi kan ut och leka i snön med barnen. De älskar verkligen snö.. Annars så blir det att man bakar. De älskar det med. Något kul skall vi göra det är så. Nu så myser vi o ser på pim och pom små knasiga katter..

Jag har skrivit ihop en skrivelse ang säkerheten på internett och telefoni köp. Att andra kan andvända andras identitet utan problem.. Nu så skrev jag ner en ide hur detta kunde förbättras. Och jag tror på den ideen verkligen. Skall sedan i morgon ringa några samtal och hoppas på posetiva besked...

Har ni sett 47an löken? Där kaptenen bastar och sedan så städas omkläningsrummet.. Han får springa med endast handduk runt sej , och alla eftersöker en naken karl... Med laddade vapen sååå sjukt verklien.. Hade så sjukt kul när vi såg på det.. rekomenderas!

Snart skall barnen sova ochh gå upp till dagis i morgon. Innan de då slumrar in för kvällen så skall de få äta nybakat bröd och jouse till. De älskar sånt. Idag har det varit fart o de har haft kul. Älskar och se dem så glada och bara skrattar. Dom e underbara.

Idag gick vi till affären och min käre dotter skulle dra kundkorgen med hjul. Hon plockade i varorna jag pekade ut och hon skulle klara själv. Vilket hon gjorde med lite jobb. Sen dra den till kassa och vara med och packa ner.. Hon var så stolt verkligen.Sen så förhörde de mej om alla trafikskyltar vad de betydde... Underkökte massa stupprör med handledande av min son. Han älskar dem. Sen skulle vi gå till djuraffären men den var stängd så i morgon blir det att handla gnagarstänger åt hamstrarna. I morgon skall vi även åka buss till en större lekpark så de får leka av sej riktigt mycket. Solen värmer härligt idag , imorgon tar vi vagnen då man kan komma ut en längre stund då ,min dotter får trötta ben.. Men underbar dag är det..

Den nordsvenska brukshästen är en hästras som utvecklats i Sverige ur gamla skandinaviska arbetshästar som utvecklades ur den primitiva Skogshästen. Nordsvensken är idag populär som ridhäst, körhäst och även fortfarande inom jordbruk eller skogsbruk och finns i två olika typer; den tyngre varianten, som kallas brukshäst, och en travhäst som numera ingår i begreppet kallblodig travare.Nordsvensken som är en kallblodshäst går tillbaka till de gamla skandinaviska lantraserna och är nära släkt med norska dölehästen. Dessa lanthästar härstammade ifrån den primitiva Skogshästen, precis som de flesta europeiska kallblodshästar. Fram till slutet av 1800-talet var de nordsvenska hästarna en blandning av flera importerade raser, även fullblodshästar men sedan även tyngre raser. Men den nordsvenska hästen var ändå nära att försvinna eftersom hästen var alldeles för lätt för jordbruk. Mer inblandning av tyngre kallblodshästar skulle hjälpa men avelsarbetet tog tid och på flera veterinärers beordran startades avelsföreningar för rasen så att den inte skulle försvinna. Föreningarna arbetade för att bygga upp en nya inhemsk ras med de nordsvenska hästarna som fanns kvar och förbättra dem med Dölehästar. Från och med år 1890 tilläts endast korsningar med Dölehästar. Renavelsarbetet påbörjades vid 1900-talets början och i 1900 års premieringsreglemente återfinns för första gången rasbeteckningen "Nordsvenska hästen". Genom noggrant avelsarbete främst på Hingstuppfödningsanstalten Wången i Jämtland som grundades 1903 utvecklades nordsvensken till en kompakt, mycket aktiv häst med anmärkningsvärd dragförmåga. Uppfödningen av Nordsvenskar på Wången upphörde 1996. Den nordsvenska hästen utvecklades ur gamla svenska lanthästar som jordbrukshästar och var förut något större än dagens Nordsvenskar. 1923 hölls ett stort lantbruksmöte i Göteborg och lokala uppfödare hade visat upp sina nordsvenska hästar, men alla hästarna hade så olika karaktärer och utseenden och inget alls gemensamt. Nu började man planera för en riksomfattande avelsförening för den nordsvenska hästen som skulle ordna upp aveln och göra den mer effektiv, samt att hästen skulle få en riktig standard. Man samlade uppfödare och hästägare från hela landet i Östersund i augusti 1923 och ett fyrtiotal intresserade dök upp på mötet. Föreningen Nordsvenska Hästen bildades och en stambok startades. 1964 uppdelades rasen i en brukshästtyp, den nordsvenska brukshästen och en lättare och snabbare travartyp, den nordsvenska travaren. 1964 delades Nordsvensken i två olika typer, en tyngre bruksvariant och den lättare travhästen. Den nordsvenska travaren var en lättare typ av häst med större steg och en snabb trav, vilket gjorde den väl lämplig på travbanorna. Travsport för kallblodstravare fanns i Sverige långt innan Nordsvensken delades upp i två grupper. Idag kallas den nordsvenska travaren bara för Kallblodig travare och även den norska Dölehästen och finska kallblodstravare ingår i det begreppet. Många gånger är dessa olika hästar avlade med varandra och är ganska uppblandade, vilket är anledningen till att travhästarna inte längre kallas nordsvenska travare. De svenska, finska och norska kallblodiga travarna är de enda kallblodstravarna i världen. Den mest kända av dem är svenska Järvsöfaks.Den nordsvenska brukshästen är en mycket god allroundhäst som kan användas för all slags körning, som ridhäst för hoppning, dressyr, fälttävlan och westernridning. För turridning och uteritter tar den sig fram överallt och är stark nog att ta de allra tyngsta ryttarna. Genom denna stora bredd i kombination med ett gott temperament är den lämplig både som ridskolehäst och till handikappridning. Dessutom är den ovanligt långlivad och anses näst intill vara immun mot flera vanliga hästsjukdomar. Eftersom Nordsvensken avlades fram för skogs- och jordbruksarbete och än idag används inom dessa områden har bruksprov för Nordsvensken utarbetats. Bruksprovet består bland annat av timmerkörning i terräng, mätning av dragförmågan med en ergometer. I vuxen ålder kan hästarna testas på nytt då de får dra specialdesignade fordon och hovarna och benen röntgas.

Ölandshästen är en numera utdöd svensk ponnyras från Öland. Rasen finns beskriven i skrift så långt tillbaka som på 1500-talet, och den dog ut 1925. Den sista häst som ansågs som riktig ölandshäst var ett sto vid namn Lilly som dog på Torslunda Gård i Kåtorp. Hennes skelett finns utställt på Ölands folkhögskola i Skogsby. Ölandshästen var en medelstor ponny på ca 130 cm och som användes som packdjur, ridhäst och körhäst, samt inom lättare jordbruk. Under vintrarna kördes ölandshästarna över isen som bildats på sunden mellan ön och fastlandet när öborna skulle köpa varor från Kalmar. En mindre variant av ölandshästen som enbart var ca 70-100 cm i mankhöjd kallades öländsk kungshäst, men denna typ dog ut tidigare. Den sista kungshästen var ett sto vid namn Kajsa, som dog 1896. Idag har "Föreningen Ölandshästen" återskapat en typ av ponny som är mycket lik den ursprungliga rasen, men som går under namnet estnisk buskponny. Ölandshästen hade existerat på Öland sedan ett par tusen år tillbaka, där de strövade runt i halvvilda flockar. Troligen härstammade de småväxta hästarna både från den gamla förhistoriska tatariska ponnyn som levde i Skandinavien efter den senaste istiden. De första tamhästarna fördes till Öland runt år 2000 f. Kr. Det fanns även en mindre variant kallad öländsk kungshäst, som dog ut mycket tidigare än den större. Kungshästen hade en mankhöjd på ca 70-100 cm. De öländska kungshästarna finns omtalade sedan medeltiden och den sista kungshästen, ett sto vid namn Kajsa dog 1896. 1555 nämndes ölandshästen för första gången i Olaus Magnus bok "Historia om de nordiska folken". Rasen mötte dock svåra prövningar, då de svenska myndigheterna motarbetade rasen redan på 1600-talet, då de små ponnyerna ansågs vara alldeles för små och klena, för att kunna vara till någon nytta. Man menade att ponnyerna varken dög till kavallerihästar eller som jordbrukshästar och på det svenska fastlandet avlades bättre och större hästar av lantras som ansågs lämpligare Trots detta var de små ponnyerna omtyckta som presenter bland kungligheterna. De svenska kungahusen använde hästarna som presenter till andra kungahus mellan 1500-talet och 1700-talet. I Olaus Magnus bok "Historia om de nordiska folken" från 1555 nämns bland annat de öländska kungshästarna. Under början av 1800-talet användes ölandshästarna för att frakta trä som skeppades från Småland till Öland. Under kalla vintrar frös även det smala sundet mellan ön och fastlandet och hästarna kunde få frakta träet över isen. Detta trä användes för att bygga hus på Öland. Ölandshästarna hade under flera hundra år använts som transportmedel. Kalmar var den närmaste köpstaden under 1800-talets början och ölandshästarna kördes över sundet när det fryst. Under den senare delen av 1800-talet började man korsa ut de inhemska öländska hästarna med större raser. De flesta avlades ut i de kraftiga svenskfödda ardennerhästarna. Under den här tiden stationerade staten ut ett antal hingstar av ädlare och större varmblodsraser på Ottenby kungsgård där de korsades med ölandshästarna. Dessa korsningar blev sedan till två av de 7 viktiga hingstlinjer inom aveln av det svenska varmblodet. För att försöka rädda rasen ansökte några av uppfödarna och då inga ansträngningar gjordes för att bevara rasen dog den ut. Den sista ölandshästen var ett sto som slaktades år 1923. Idag finns ett stort intresse för ölandshästen och man håller på att avla dem igen. Ölandshästen hade en mankhöjd på omkring 130 centimeter, och användes både som ridhäst och dragdjur. Ponnyerna var kloka och lätthanterliga även om de kunde vara lite envisa ibland. De var naturligt sunda och härdiga. Man sade att ölandshästarna hade utvecklat en naturlig förståelse för isen då de kördes över det tillfrysta sundet till Kalmar och de kunde bedöma om isen höll eller inte. På Öland har alltid intresset för de små inhemska ponnyerna varit stort. Redan under myndigheternas motstånd mot rasen på 1600-talet älskade man den lilla ponnyn som användes både till körning, som packhäst, ridhäst eller inom lättare jordbruk. Ponnyerna var även billiga att köpa, då de fanns i överflöd på ön, något som var viktigt för de fattigare bönderna på ön. År 2004 skapades Föreningen Ölandshästen i syfte att återskapa rasen så lik den gamla ölandshästen som möjligt. Den närmaste genetiska släktingen hittades i Estland. Den estniska hästen mötte både kraven på gener och utseende. Man visste även att ett stort antal ölandshästar exporterats till Estland under flera år innan de dog ut. Redan år 2005 anlände 25 estniska hästar och idag är antalet över 60 stycken. En godkänd hingst vid namn Royal står på Torslunda Gård i Kåtorp, samma gård som det sista stoet av den ursprungliga ölandshästen, Lilly, dog på. Idag betar stora flockar av ponnyerna i den södra delen av ön och över 300 personer kom på hingstpremieringen år 2007. I september 2007 hölls även de första tävlingarna vid Borgholms slott för att utse de lämpligaste avelshästarna. Men ölänningarna får vänta innan de får kalla rasen för ölandsponny, då Jordbruksverket har sagt nej, och idag kallas ponnyn för estnisk buskponny. Idag tävlas många av dom i hoppning med goda resultat.

Gotlandsrusset är en svensk hästras av ponnytyp med ursprung på Gotland. Gotlandsrusset, som även kallas Skogsbagge, är en mycket gammal ras som har funnits på ön sedan järnåldern. Idag är det en populär ridponny för barn och populär inom ponnytrav, och på Lojsta hed lever fortfarande halvvilda russ i stora flockar. Gotlandsrusset är en mycket gammal hästras. Lämningar efter småvuxna hästar som tros vara russets förfäder har hittats på Stora Karlsö och har felaktigt daterats till yngre stenåldern/äldre bronsåldern (ca 3000 f Kr). Med C-14 datering har man upptäckt att fynden härstammar från järnåldern och Gotlandsrussen har troligtvis sitt ursprung i de primitiva och numera utdöda Tarpanerna. Gotlandsrusset visar stor likhet med de polska ponnyraserna Hucul och Konik som också hade sitt urpsrung i Tarpanen. Troligtvis hamnade russens förfäder på Gotland när goterna bosatte sig på ön ca 1800 f. Kr. Skulpturer som daterats till ca 1000 f.Kr visar dem med ponnyer av samma typ som Gotlandsrusset i sele. Så länge man känner till har russen levt i ett vilt eller halvvilt tillstånd i skogarna på Gotland, än idag med liten inblandning av människorna. Liksom andra hästraser som levt länge i det vilda har de blivit tåliga, lättfödda och friska. Först i och med införandet av laga skifte 1859, när russens betesmarker skulle skiftas och markägarna ville ha bort dem därifrån, hotades russets frihet och fortlevnad. Tack vare en handfull hjälpande medmänniskor kunde rasen dock räddas från utrotning. En av dessa medmänniskor var Willy Wöhler, en godsägare på Klintebys, som under 1880-talet startade ett ponnystuteri. Han korsade några av sina russton med en hingst vid namn Khediven, som trots att att han inte var ett russ, blev den första hästen att skrivas in i Gotlandsrussens första stambok "Stambok för russ". En del menar att Khediven var en skimmelfärgad arab som introducerade färgen skimmel bland russen, medan andra menar att Khediven var en Knabstrup, som på så sätt införde den tigrerade prickiga färgen bland russen. Ungefär samtidigt använde man sig även av en av de mest inflytelserika hingstarna i aveln. Russet Olle 2 var en korsning mellan ett svenskfött russ och en Persisk arab ("syrisk hingst"). Olle fick dock ingå i aveln och skrevs in som svart i stamboken, men han bör ha varit riktigt mörkt gulsvart, då gulanlaget och den numera ganska vanliga gulblacka färgen uppträdde i rasen först hos avkommorna till Olle 2. 1896 hölls den första premieringen av russen på Gotland och mellan 1914 och 1919 höll man speciella premieringar på Lojsta hed, för att kunna inspektera de halvvilda russen. 1901 bildades de första stuterierna för Gotlandsrusset, AB Gotlands Russtuteri, öster om Visby, och AB Gotlands Ponnystuteri i Busarve. Men då stuterierna inte samarbetade och stuteriet utanför Visby hade sämre tillgång till russen, avvecklades det stuteriet redan 1908 och enbart stuteriet utanför Busarve stod kvar. Dock avvecklades även detta stuteri 1912. De 72 hästarna köptes upp av löjtnant E. Bonthron, som fortsatte med aveln fram till 1922, men då återstod enbart sju russ. Ett av dem var en två år gammal hingst och de övriga sex unghästar. Alla sju hästarna skänktes bort till Gotlands läns hushållningssällskap, med villkoret att de skulle behålla stammen och försöka föda upp den. 1943 gavs första volymen ut av "Stambok för Russ", där man både hade skrivit ner stamtavlor och russens historia. Intresset ökade något för rasen och privata uppfödare tog sig an russet och försökte föda upp beståndet. En del russ skickades även till fastlandet i hopp om att beståndet kunde födas upp även där, bland annat fanns russ i Slottsskogen i Göteborg och Skansen i Stockholm. Dessa stammar skulle underlätta om man började få problem med inavel. Men 1940 fanns enbart 9 verksamma avelshingstar kvar och stammarna hotades av antingen inavel eller utrotning. 1951 löste man problemet genom att importera hingsten Reval General 106, en Welshponny, från England, som fick gå tre avelssäsonger på Lojsta hed, för att blanda ut stammen. Han blev far till en hingst som avelsgodkändes och 24 stambokförda ston. 1957 importerades även Criban Daniel 124, en mindre Welsh Mountainhingst, som dock aldrig gick på Lojsta hed, utan som användes på den privata aveln, och blev far till hela åtta godkända hingstar och 30 stamboksförda ston. Welshblodet hade dock så litet inflytande, att det idag är svårt att hitta i russen, och enbart 50% av dagens russ har welshblod i sig, och procentuellt är welshinslaget väldigt lågt. 1961 fick russen även premieringsrättigheter på fastlandet, och intresset för rasen ökade drastiskt, och efterfrågan på avelsbedömda ston och hingstar sköt i höjden. 1975 betäcktes över 1 800 ston av 114 hingstar. Under 1990-talet fanns ca 6 000 russ, enbart på Gotland, och ännu flera exemplar globalt. Än idag strövar en liten flock bestående av cirka 50 gotlandsruss fritt på Lojsta hed på Gotland, med så lite inblandning från människor som möjligt. Sedan 1984 är gotlandsrusset en av de inhemska husdjursraser, som skall skyddas från utrotning av Statens genbanksnämnd genom att enbart russ med 2% främmande blod tillåts. Stamboken är idag sluten för främmande blod i russen. Russen går halvvilda på Lojsta hed än idag. Lojsta hed är ca 600 hektar stort och uppdelat på tre stora hagar. Hingstarna släpps in hos de öviga hästarna i juni varje år, där de får gå tillsammans med flocken och para sig. Flocken drivs ihop i juli i samband med premieringen varje år, samt även i november då man ska skilja fölen från mamman och frysmärka dem. Under vintern fodras hästarna med stödfoder, till exempel hö varannan dag. Detta är väldigt få hästar förunnat idag och ger en stark och härdig ponny. För att kunna stambokföras som gotlandsruss skall hästen vara mellan 115 och 130 cm i mankhöjd. Idealhöjden är 123–126 cm. Alla färger är godkända utom dorsalskäckar och "dubbelgula" hästar (t.ex. gulvit, pärlvit). Skimmel och blackfärgen finns inte i rasen och är inte heller tillåtna. I äldre stamböcker finns individer som är stamboksförda som skimmlar men dessa var allihop tigrerade. Gotlandsrusset är en liten och ganska späd ponny, som trots detta är otroligt stark. Halsen är ganska kort och fortsätter i en lång och rak rygg med ett sluttande kors och en markerad manke. Huvudet är fint skuret med typisk ponnykaraktär och med rak nosrygg och bred panna. Länderna och bakbenen kan ibland vara något svagt musklade och vara dåligt byggda men frambenen på russen är oftast förvånansvärt starka och välbyggda. Hovarna är mycket hårda. Bogen lutar ganska rejält, vilket är ovanligt på primitiva hästraser, men detta bidrar till en snabb och energisk trav. Gotlandsrusset är relativt lätthanterligt med ett stabilt temperament, vilket gjort rasen mycket populär som ridponny och den är idag väldigt vanlig på svenska ridskolor och bland unga ryttare. Russen är även snabba travare, mycket på grund av den sluttande bogen, och används inom travsporten i speciella ponnytravklasser. Russen brukar även ha bra anlag för hoppning trots de svaga länderna men oftast är galoppen väldigt svag hos rasen. Gotlandsrusset är precis som islandshästen en stor häst i liten förpackning. Den har en stark rygg och kan bära även lite tyngre ryttare. Den hävdar sig bra inom hoppning, dressyr, fälttävlan, körning och framför allt inom ponnytrav och monté, där den är helt överlägsen för sin storlek med en snabb och energisk trav. Ponnytrav har funnits på Gotland sedan 1950-talet. Det finns också duktiga russ inom distansritt, westernridning och all slags nöjesridning och som körhästar. Många russ visas flitigt på utställningar. Russet är även mycket populärt bland ridskolor och som ridponnyer för unga ryttare.